Att blogga är någon form av tröst ..

När jag blir frustrerad över bebis-grejer såsom mat och sömn så hjälper det alltid att blogga och få skriva av sig. 

Sen är det förbaskat roligt att kunna gå tillbaka och läsa om alla fina och jobbiga stunder man haft! 

Första året med barn är intensivt, hur "lätt" eller "svårt" barn man än har så är det många olika faser man ska igenom. 

Just nu är det just att somna själv, inte äta på nätterna samt övergången från amning till mat som är det heta ämnet.

Vad hade man gjort utan mammagruppen och My nu?!

Igår åkte jag till väla med My kl 17-20.30. Så välbehövligt, mysigt och alldeles underbart att vara utan våra små tjejer. 

Nattningen hade självklart gått fantastiskt för båda papporna. 

Nova somnade så fort hon la huvudet på kudden och hade vaknat till en gång innan jag kom hem. 

Idag är en ny dag, ingen dag är den andra lik.

Eftermiddagen har varit väldigt intensiv då Neo för första gången inte vilat middag på dagis.....inte önskvärt utan han hade inte kommit till ro... 

My och barnen följde med oss hem och stannade till 18. Barnen har bråkat, gnällt, trotsat och neo har bölat, bölat, bölat och bölat! Klockan 19.00 hade jag nattat båda barnen och neo somnade som en klubbad säl! 

Nova däremot.....hon har en kväll som inte går att jämföra med gårdagen. 

Började väldigt bra kl.19.00 men efter tio minuter så brast hon. Nu, 20.00 har hon fortfarande inte somnat och skriker så förbaskat i sitt rum. Går in med jämna mellanrum och stoppar in nappen, men så fort jag lämnar rummet så börjar hon igen. Vem vinner denna fajten tro?! Inte hon i alla fall! Men likförbannat är det stressande att höra ändå! 

Hade jag stannat vid sängkanten i 10 minuter så hade hon säkert somnat.. Men.. Då vill hon att jag gör det imorgon och i övermorgon också! 

Puuhh inte lätt detdär! 

Så... Trostisg bölig treåring eller skrikande bebis.. Vilket är värst?? 

Hoppas, hoppas, hoppas - att hon inte är såhär envis i natt bara!!