onsdag 18 juni 2014

De där 10 dagarna..

Patrik kunde vara hemma en del första veckan när Nova var född för att sedan vara hemma sina 10 dagar. 
Vi hjälps åt med barnen, jag tar största delen med Nova och Patrik tar Neo. 
Nu börjar jag bli nervös inför att vara ensam med båda barnen. Nova är väldigt pigg och vaken på morgonen och vill inte läggas för sig själv, men då måste vi äta frukost, byta om, fixa och dona. 


Hur ska jag kunna packa in båda ungarna i bilen och åka någonstans ensam?? 
Som tur är ska Patrik bara jobba kvällar så vi kan hitta på saker på dagen i alla fall :) det kommer säkert gå jätte bra, bara en stor omställning. 

Idag är det midsommarfest på dagis, Neo slutade samtidigt som vi åkte till sjukhuset den 6:e juni men idag ska vi vara med på festen, hela familjen. 


fredag 13 juni 2014

Väl hemma hos storebror

Äntligen hemma! Lilla Neo sov middag när vi kom hem, så han blev glad när han vaknade och vi äntligen var hemma igen. 
Lite sur och ointresserad av lillasyster, speciellt när det var det enda folk pratade om. 
På kvällen kändes han varm och vaknade en timme efter att han somnat kokhett med 40 graders feber :( typsikt! Synd om honom, han var så dålig, kombinerat med en stor oro för lillan som endast var 1,5 dygn :O 


Nåja. Han blev bättre efter några dagar och i samband med det så blev han mer intresserad av sin lillasyster.

Första tiden hemma har gått oerhört bra. En mycket snäll liten tjej som sover mest hela tiden, jag får väcka henne efter fyra timmar när brösten är sprängfyllda!! 
Hon sover på nätterna varvat med att ammas lite. 
Natten till idag sov hon mellan typ 01.30 och 06.30.. 
För att sedan somna om igen. 



Idag är vi utan pappa!! Han är nere i Malmö och skriver tenta! 
Morgonen har gått väldigt bra. Jag började med att amma, neo tjatade om macka men sa åt honom att vänta och det gick han med på. 

Sen somnade Nova, vi åt frukost, jag plockade undan, dammsög, tvättade och nu är jag klar. Nova sover sen två timmar tillbaka i sin fina vagga.

Livet leker! 

Snart kommer My & Oskar på besök så killarna kan leka och mammorna snacka massa skit. 


torsdag 12 juni 2014

Lugnet efter stormen

Där låg hon på mitt bröst. All smärta var försvunnen, ögonen fylldes av tårar om och om igen över vad vi just gått igenom och över vår fina lilla tjej. 
Det blir alldeles tyst och stillsamt i rummet när förlossningen äntligen är över. Två timmar rusade iväg, det kändes som några minuter. 
Vi njöt av får fina födelsedagsbricka, speciellt jag som fastat i två dagar. 
Lilla Nova låg och snuttade vid bröstet, hon tog bröstet direkt hur bra som helst. 

Snart var det dags för vikt och längd. Visst att hon kändes liten, men att hon var så liten som 2855 gram?! Lilla dockan. 

Ganska snart var vi tvugna att lämna den fantastiska personalen och skickas in på BB. 
Vi hamnade på Gyn med Neo, vi låg i ett eget rum och Patrik fick på bo över. Där va stillsamt och vi fann sådan ro där. Förväntade oss samma sak på BB, vilket blev en total chock när vi väl rullades in i korridoren. 
Från varje rum hördes det barnskrik, i korridoren möttes vi av massor av föräldrar bärandes på sina skrikiga bebisar eller körandes med dem i en platsbalja. 


Kom in på ett rum där det redan låg en mamma med en nyfödd liten en. Med endast en utfälldbar vägg som skulle skilja oss, här skulle vi bo.
Ganska så snart sa jag till Patrik, jag vill hem. Här vill jag inte vara själv i natt. 

Nåja. Ett läkarbesök skulle höras dagen därpå och innan dess kan man inte åka hem. 
På eftermiddagen kände jag mig oförskämt bra och var redan redo för besök. 

Vi fick till tre besök redan samma dag, sårig och öm så släpade jag ut mig i hisshallen :) 
Jag hade kraftiga eftervärkar som krävde panodil och till sist även morfin inför natten. Hade inga eftervärkar efter Neo men jisses ....! 

Läkarbesöket gick bra samt alla andra tester och amningen. 
Så klockan 14.00 på söndagen åkte vi äntligen hem mer vår fina lilla dotter. 


onsdag 11 juni 2014

En massa shots!




Då var det dags för igångsättning. Jag skulle få en tablett som löses upp i vatten. 10 ml varannan timme tills önskad effekt. Men max fem doser per dag. 

11.00 fick jag allra första dosen, jag blev även undersökt och jag hade 2 cm kvar på livmoderetappen. Den ska först utplånas, sedan ska man börja öppna sig de där 10 centimeterna. 
Det hände inte allt för mycket, lite tätare sammandragningar. 

Fick en dos vid 13.00 och 15.00. 
Mina värkar hade nu blivit tätare, ingen smärta, mest obehag. 
Hjärtljuden är fortfarande lika höga och dem går ner något när jag får en värk vilket man inte vill se. Det tyder på att bebisen inte mår så bra. 
Jag fick vara helt fastande och inte äta eller dricka ifall att hon snabbt skulle bli sämre och det skulle behöva göra ett snitt. 

Jag fick två shotar till under kvällen och den sista 20.30. 
Nu började jag skaka, frysa, må illa och ha lite ont av värkarna. 
Nu kom värkarna med 2-3 minuters mellanrum. Hade jag haft dess värkar hemma, så hade jag nog mest vandrat rundor men inte behövt åka in. 

22.30 blev jag undersökt igen, absolut ingenting hade hänt med livmoderetappen. 
Vid 23 släkte vi ner för att sova. 
Vaknade vid 02.30 av tätare ondare värkar, larmade så de kunde kolla hennes hjärtljud som vi bestämt innan vi somnade. 

Låg kvar i sängen och andades igenom mina värkar, men klockan 4.00 väckte jag Patrik för då stod jag inte ut på egen hand längre. Vi ringde efter BM som gav mig två panodil, bara en timme senare hade jag så pass kraftiga värkar att jag fick börja med lustgas. 

06.00 undersöktes jag, då hade jag öppnat mig 3 cm. 
07.30 fick jag en stor blödning.. Nu blev de såklart oroliga och visste inte riktigt vad som orsakat blödningen. 
Nu började jag få så pass ont att jag fick panik!! Jag tappade kontrollen helt, jag grät mellan värkarna och skrek och plågades under värkarna. 
Det var så fruktansvärt att känna hur man bara tappar det totalt! Nu har jag barnmorskorna omkring mig samt en helt fanatiskt uska som hjälpte mig att återfå kontrollen och andas lååååånga, djupa andetag. Här bestäms det att vi ska sätta epidural! Läkaren kom fort och det var lite  svårt att sätta dit den pga mina häftiga värkar. Kan även nämna att denna smärtan upplevde jag inte när jag födde Neo!! 

8.10 var epaduralen på plats. Herregud säger jag bara. Vilken lättnad. All smärta bara försvann totalt, det enda jag kunde känna var ett tryck neråt, ingenting jämfört med vad jag känt för en stund sedan. 
Jag la mig på sängen och somnade! Vaknade till när jag hade värkar för att ta ett eller två andetag i lustgasen och sedan somna om. Efter någon timme ringde jag mamma och berättade hur det gick samt pratade med neo. "Va e de mamma? Va e de som låter?" .. Joo, det är min vän lustgas :) 

9.30 fick jag tillbaka den fruktansvärda smärtan och larmade och då sa dem att det kan behövas fyllas på. 

9.45 kom läkare samt en extra barnmorska in. Han talade om att hjärtljuden inte såg bra ut och att hon mådde väldigt dåligt vid/efter värkarna. 
De berättade att de var tvugna att sätta en elektron direkt in i huvudet på henne. 

De undersökte mig och jag var öppen 8 cm nu. Jag hade alltså öppnat mig 5 cm under tiden som jag sov tack vare epaduralen!! 

Vips så tog de hål på hinnorna och vattnet bara forsade ut! Detta gjorde dem 09.53. Då for hon ner till öppningen och jag behövde krysta, 8 cm öppen(!)
Två krystvärkar sen for hon ut 09.58!! 

Vilken lycka att få upp henne på bröstet!! 
Äntligen var hon här. Alldeles perfekt och välskapt. Hon mådde hur bra som helst. Vår fina lilla Nova. Tiden stannade upp och vi bara grät av lycka. 

Hon hade bajsat i fostervattnet och hinnorna hade blivit missfärgade så hon hade varit stressad länge. 
När moderkakan kom ut (som för övrigt följde med Nova ut direkt) så kunde man se att den var skakad, därav blödningen. 

Varför hon slutade röra sig, blev så stressad och dålig i magen - det får vi aldrig veta. Huvudsaken är att hon mår bra nu! 

En liten, liten flicka på 2855 gram och 49 cm.




måndag 9 juni 2014

10 dagar för tidigt född

Ja, många undrar kanske varför lillan redan är utanpå magen. 10 dagar innan BF. 

På torsdag kväll satt jag & mamma i soffan här hemma så började jag fundera på när jag känt lillan sparka senast. 
Klockan var då 21 och jag kunde inte minnas att jag känt några rörelser sedan morgonen/förmiddagen på torsdag. 
Försökte hålla mig lugn och tog ett glas kallt vatten och la mig sedan ner, buffade och hade mig för att känna något men ingenting hände. Förutom en hicka. Tog ett glas till, inget hände. Skickade ett sms till Patrik, som genast blev orolig. 
Jag ringde även förlossningen som sa att jag var välkommen in, men det var lång väntetid. 
Patrik åkte hem från jobb och 22 var vi på plats. 

23.15 fick vi äntligen göra ctg inne på ett förlossningsrum. Det var så sjukt att ligga på en sådan säng igen, efter 2,5 år. 
Det var en mycket fin kurva med hjärtljud på 140-150 slag och man kunde se fosterrörelser på apparaten även om jag forfarande inte känt någonting. 
Men de ville gärna att vi skulle göra ett ultraljud. Så vi satt ut i väntrummet, lugna, glada och absolut inte oroliga längre. Kl 01 kom en BM och berättade att väntetiden var lång, det var en mycket  tuff natt för dem. Det kunde ta allt mellan en till tre timmar innan läkaren hade möjlighet att göra ett ultraljud. 
Eftersom ctg-kurvan såg så fin ut så menade vi på att vi kunde åka hem och  komma tillbaka ifall jag inte känt något under natten eller morgonen. BM tyckte det lät som en bra ide.

Åkte hem och la oss. Mamma och jag delade säng och Patrik tog soffan. Varje gång jag vaknade under natten så buffade jag på magen och vände mig hastigt till andra sidan, fick aldrig någon respons. På morgonen gick jag på toa, för att sedan lägga mig igen, tänkte att hon skulle komma igång då. Ikke.. Satte på musik i telefonen, tre låtar, hon brukar alltid svara på musik.. Men ikke. 
Ganska nervöst ropade jag till Patrik där nere "vakna nu, hon rör sig inte, vi får åka in igen". Ringde även förlossningen så de var beredda. 

8.30 var vi på plats och en ctg-kurva togs igen. Så fort vi såg hjärtljuden så blev vi lugna. Men efter ett tag så kom de in och talade om att de va oroliga över hennes höga hjärtljud som nu låg kring 170 slag samt att jag fortfarande inte känt något. 
Så vi fick följa med in på ett förlossningsrum, rum:5, så sa de "här ska ni bo"! Vi blev så chockade. Snart kom de och hämtade oss för att göra ett ultraljud. Där låg hon, vår fina lilla tös. Flödet i navelsträngen var jätte bra, gott om fostervatten mm. Men när läkaren buffade på henne så fick hon inte den respons hon hoppats på, samt att hjärtljuden var så höga. 
Så vi blev inlagda med armband! Här blev jag nervös och började gråta.. 

Fortsättning följer! 



onsdag 4 juni 2014

Vecka 39?!

Idag går vi in i vecka 39!!! 
Det känns så galet. Andra graviditeten gick betydligt fortare än första! Det känns som igår när vi tog graviditetstest på ULLARED, ha ha ha! 

Idag ska vi till barnmorskan, tänk om det är sista gången vi hinner dit?! 

Igår hade jag sjukt mycket sammandragningar på kvällen. De kom sådär med 5 minuters mellanrum länder det som. Jag brukar ha sådär 3 st kraftiga sammandragningar på en dag men nu kändes alla lika kraftiga. Fortfarande ingen smärta, bara obehag så jag hade svårt att andas och pulsen gick upp. 
Men det lugnade sig igen :) 

Idag tvättar jag alla bebiskläder <3 
Samt kokar nappar mm! Mysigt! 

Nu har jag två dagar på mig att ta det lite lugnt. På fredag ska vi åka till Köpenhamn zoo med våra vänner. Ska bli riktigt mysigt! 
På lördag kommer det lite vänner över på grillning och på söndag har vi inget planerat ännu.