Hundarna..

Mina älskade hundar. Eller?
Tänk. Att mina hundar har betytt ALLT för mig. För två år sen, så sa jag att om jag fick barn som var allergiska mot hundarna skulle jag adoptera bort mitt barn. Ha!
Kärleken jag har för Neo är 1 miljon gånger starkare än den jag har för hundarna.
Något jag inte skäms för att säga.
Så är blir det tyvärr för alla. Hur mycket du än älskar dina hundar, och vill göra allt för dem, så är de ingenting emot vad du känner för ditt eget barn, ditt kött och blod.
Skulle hundarna vara ett hot för Neo, eller om han skulle bli allergisk så skulle jag inte ens tveka på att göra av med dem. Något jag ALDRIG trodde jag skulle säga eller SKRIVA!
Vad jag vill komma till är att jag tycker säkert om tjejerna lika mycket som förr, men banden till Neo är större och starkare.
Det är faktiskt ganska sorgligt hur man stött bort dem sen Neo kom. Man har sällan tid och ligga och kela på golvet (läs aldrig), man slänger väck dem när de kommer och bufflar och slår svansen i huvudet på Neo...
Men, vi har faktiskt alltid sett till så de mått bra och fått motion. Något vi fick höra att vi inte skulle ha tid eller orka med.
Oavsett att Neo va fyra dagar, - 13 grader förra vintern eller snöstorm så kommer tjejerna ut.
Däremot blir de oftast promenader hemifrån där man slipper slänga in Neo i bilen i två omgångar. Eftersom han ofta somnar i vagnen så vill man inte väcka honom.
Som sagt, de har fått motion så de mår bra. Inte 1 timme varje dag men säkert varannan.
Däremot har de inte fått jobba med knoppen, promenader innehållande massa bus har fått räcka. Och, hör och häpna det har räckt !!
Jag är glad att jag har kommit ur den ytliga hundvärlden. Slippa jämförelser. Slippa allt skitsnack. Besvikelser på avel.
Visst, man är lite bortkommen. Vad händer? Vem har fått valpar? Vilka lever etc.
Jag kan stolt bära halti på mina tjejer utan att bry mig om skitsnack. Jag kan hålla båda mina tjejer och barnvagnen och promenera på egen hand! De mår inte ett dugg dåligt av det!
Men nu, 15 månader efter Neos ankomst så kan jag sakna hundvärlden. Jag vill ställa ut, jag vill åka på läger, jag vill ut och spåra en hel dag i skogen, åka till klubben på kvällen.
Det blir nog mer av det i år. Och tänkt om jag kunde ta tag i det förbaskade körkortet!!

Anledningen till alla dessa tankar till hundarna dök ju upp idag.
Patrik tog Neo & åkte och köpte blöjor och bad mig ta hundarna själv idag.
& hur skönt va inte det?! Inte behöva vänta på någon, inte behöva putta en vagn framför sig, inte behöva hålla trött Neo vaken... & de va så härligt !
Bara vi tre, som de brukade vara. De va dragkamp vid inkallningar och 6 spontana upplet, tre var.
Tjejerna va så lyckliga, jag med, och nu ligger de och sover sen 4 timmar tillbaka :)