Nio veckor sen jag kramade dig allra sista gången.
Nio veckor sen du la huvudet på sne och tittade djupt in i våra ögon med din fina blick. Du va så smart vilda, du förstod alldeles för mycket för att bara vara en hund.
Säkert anledningen till att det var som de va, du läste våra tankar innan vi själva ens hann reagera på vad vi tänkte ..
Jag kan inte förstå att jag aldrig mer ska få känna din närvaro.
Jag kommer aldrig hitta en hund som dig, det för så ont!
För din fina sida va verkligen speciell, likt ingen annan!
Varje dag uppskattas med Ebba. Hon är ute i trädgården hela dagarna så länge de inte regnar. Trots grannhunden intill, katt på andra sidan, tre passhundar mitt emot och alla hundar som skäller i de andra husen.
Hon gör inte ett väsen ifrån sig, vi behöver aldrig tillrättavisa henne.
Inte nog med detta. Våra promenader är stillsamma. Inte ett endaste gruff eller utfall. Vi möter hundar, jaha och? Fram med lite godis för annars vill Ebba hälsa på alla hundar vi möter !
Ebba springer lös, var som, när som.
Vi tränar lydnad mitt på en fotbollsplan där det kan vara mycket rörelse.
Vi har till och med tävlat i lydnadsklass 1, jag & Ebba.
Vi behöver aldrig stänga in Ebba när vi får besök, finns inga misstankar längre.
Hon följer oss till dagis, sitter utanför trots hundar går förbi.
Hon springer med i pålsjö när vi är hurtiga.
Trots allt detta.. Så saknar jag dig sjukt mycket vilda. De kommer vi nog alltid att göra. Du va så speciell, och just att du inte finns vid liv. Att vi aldrig kan välja om vi vill hälsa på dig.
Smärtan man känner går nog aldrig bort helt. Men som tur är, så blir de mer och mer sällan som man faktiskt bryter ihop såhär.
Jag älskar Dig för alltid vilda Matilda !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar