Det här med två barn..

Tyckte att det började lätt som en plätt. Nova sov bort sina första veckor, inga problem tänkte jag. Nu, snart 8 veckor efter förlossnigen är det minsann inte lika lätt att få ihop det. 

Lilla skruttan är precis som sin bror var som bebis, hon vill ha närhet! Hon vill inte ligga själv.. Min bästa vän är bärselen, men också min värsta fiende. Hon må vara liten men inte lätt som en fjäder. 

Det är ett helt projekt att hitta på något själv med barnen. Att ligga vaken i vagnen går inte för sig, det gäller att planera väl så att hon somnar när vi ska ut och gå. Varken bil eller vagn får lov att stå still, då vaknar hon och skriker. Det börjar lugnt men blir snabbt hysteriskt och otröstligt. 

Kvällarna är jobbiga.. Någonstans runt kvällsmat så blir det stressigt och jobbigt att vara ensam med barnen vilket jag är 6/7 kvällar i veckan. 

Maten får jag äta ståendes med bärselen. Trotsig 2,5 åring känner min frustration och trotsar lite till. 

Att få tänderna borstade, hunden rastad och matad, pyjamas på och helst ett bad av båda barnen är ju minst sagt en påfrestning. 

När allt det där äntligen är klart och vi landar i soffan så kan det antingen gå så bra att Nova somnar vid bröstet, men det kan också bli en kväll av skrik, bärande, tröstande, matande fram till 22.. Då brukar hon slockna. 

Puhh.... Man är helt slutkörd. Det började ju lätt som en plätt..