Kan inte förstå att sommaren är över, att mammaledigheten är över!
Jag älskar att vara hemma med barnen, att få leka, underhålla, utveckla, mata, byta på, tvätta, städa, laga mat, natta mm.
Vad jag inte trodde va att det skulle kännas precis likadant på jobbet. Jag känner mig inte alls inkastad i arbetslivet utan det känns som allt det jag älskar att göra med mina barn, det gör jag även där. Förutom att mina barn saknas mig.
Efter en enda dag på jobbet så känner jag mig "hemma". Ingenting är sådär skrämmande nytt att man håller sig i bakrunden. För är det något jag känner mig bra och säker på, så är det allt kring barn.
Under inskolningen idag så kunde jag läsa av barn, föräldrar och kollegor väldigt snabbt. Jag visste var jag "va i vägen" och var jag behövdes. Fann min plats ganska så snabbt på golvet med ett barn. Ganska snart hade jag en hel barngrupp inne hos mig under aktiv lek och lär.
Lite obekväm under sångstunden bland alla föräldrar där man knappt känner till låtarna. Sånt lär man sig snabbt..
Jag trivs riktigt bra och min plats på arbetet är viktig. Jag är NÅGON!
Men jag saknar självklart mina barn väldigt mycket. Men med en massa sms med farmor så kändes det tryggt och bra ändå.
Men på torsdag, då är det mina barn som ska gå från ledighet och in i verkligheten bland alla andra barn.
DET ger mig sjukt mycket ångest, hoppas innerligt att det går bra tors och fredag sen tar pappan resten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar