tisdag 10 mars 2015

Träning

Det är en lång väg att gå, från att sitta hemma i soffan och inte "palla" träning. Inte "palla" bli svettig, blodsmak i munnen ger ångest och mjölksyra är obehagligt. Till att ; längta efter nästa träningpass. Se det som nödvändigt och ett måste i vardagen. Man planerat fikor och träffar efter att man planerat in sin träning. Att älska när svetten lackar, att känna hur taggad man är på väg till boxen, att ständigt orka mer och tyngre vikter för varje gång man tränar. 

Visst har man motgångar också. Vi är tre stycken som ska vara friska för att jag ska kunna träna. Ibland är det sjukdomar och då får man helt enkelt avboka. 

Att hinna med tre pass i veckan är helt lagom. Allt mer är bara en bonus. 

Idag blev jag så positivt överraskad när jag bad Patrik ta ett kort på min baksida. Jag blev helt chockad! Att det är jag?! Inte en snygg brud på instagram "fitnessbella-typ". Nej det är jag. Isabell, 26 år gammal 2 barnsmamma som aldrig känt sig stark! 

När jag ser mig själv framifrån så ser  jag bara ett stort fel, mitt överflödiga skinn på magen. Jag ser inte hur jag blir starkare och finare. Men nu ska jag fan börja koncentrera mig på allt som är bra och inte mindre bra! 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar